Hyresrättens historia del 1

En hyresrätt kallas det när en bostad eller lokal hyrs av en hyresgäst. De flerfamiljshus där flera hyreslägenheter finns kallas ofta för hyreshus. Rätten till att hyra en lägenhet är lagreglerad och återfinns i jordabalkens 12:e kapitel, här finns det som ofta kallas för hyreslagen. Hyresrätterna har ur en historisk synpunkt funnits i flera hundra år. Att man, mot betalning, får en plats att bo på är en väldigt normal utveckling i människans historia.

Historia

Fram till början av 1900-talet var det endast kontraktet som reglerade förhållandet mellan hyresvärden och hyresgästen. Det som stod i kontraktet var hyresgästen oftast tvungen att bara acceptera om den ville ha tillgång till lägenheten. Lagen var lite skev i det anseende att man slog i första hand vakt om den privata äganderätten, medans hyresgästens intressen hamnade i skymundan. Lagen reglerade endast de som kallades för fardagarna, detta var den dag när hyresavtalet upphörde att gälla. I jordabalken från år 1734 står det att två fardagar finnes, en på våren och en på hösten. Det dröjde ända tills 1907 innan rättsförhållandet mellan en hyresvärd och en hyresgäst reglerades. Detta skedde i lagen (1907:36 s.22) om nyttjanderätt till fast egendom. För hyresgästen var det ett steg framåt i att inte bli intvingad i ett alltför osunt förhållande till sin hyresvärd i det avseendet att hyresvärden har den stora fördelen. Tyvärr blev lagen inte riktigt vad företrädarna för hyresgästerna hade hoppats på då lagen bara kom att innehålla två tvingande punkter. Dessa var att hyresgästen kunde säga upp lägenheten om lägenheten bedömdes vara hälsovådlig, samt att inga avtal kunde ersätta bestämmelserna i utsökningslagen. Det var början till något bättre, men kontrakten kunde fortsätta skrivas till hyresvärdens fördel.

Bostadsbrist, bostadsnöd och försöken att lösa problemen

I början av 1900-talet var den svenska bostadsstandarden bland de sämsta i hela Europa och där en familj kunde bo i ett rum och kök. Folk vräktes ut på öppen gata och man tvingades att bära ut sitt bohag snabbt och sedan klara sig själv. Under 1910-talet blev bostadsbristen en politisk fråga för arbetarrörelsen och 1916 bildades Hyresgästföreningen. Även de som var kroppsarbetande skulle ha rätt till att få en hygglig bostad. Tio år efter att 1907 års lag kom så rasade första världskriget och under denna tid kunde en fastighet byta ägare flera gånger under ett år. Detta var något som orsakade stora problem för hyresgästen då den nya värden kom med en uppsägning och begärde högre hyra. En hyresgäst kunde därmed tvingas stå ut med hyreshöjningar flera gånger per år och det var hyresvärden själv som bestämde den nya hyran. Detta blev självklart ett stort problem för många och en lag infördes 1917 som skulle hindra dessa orimliga hyreshöjningar. Man passade även på at kriminalisera ockerhyror i samma lag. Lagen blev dock bara en tillfällig lag som skulle gälla under kriget, och lagen avskaffades 1923 och som följd av detta steg hyrorna återigen i en dramatisk takt. År 1923 är också året då Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening, mer känt som HSB, bildas. Bostadsbristen är nu så svår att kommuner har inget annat val än att ta fram lösningar såsom exempelvis nödbostäder. HSB fick uppgiften att lyckas med att förse sina medlemmar med billiga och bra bostäder.

Comments are closed.