Fritidshus del 1

Ett fritidshus är ett mindre hus på landsbygden. De är oftast utformade till att bo i under vissa perioder. Trots det väljer allt fler att bosätta sig permanent i sitt fritidshus, då finns det flertalet saker att tänka och fixa till om man inte vill ha problem längre fram med exempelvis mögel. Ett fritidshus kan kallas många olika saker, bland annat lantställe, semesterhus, sommarstuga, sommartorp eller bara stuga. Så länge huset är tänkt att bebos under en tillfällig period så klassas det som fritidshus.

Fritidshusens uppkomst

På 1700-talet uppkom de sommarstugor som är föregångare till dagens fritidshus. Förmögna borgare i storstäderna skaffade sig då gårdar eller torp i utkanten av den stora staden för att komma bort från den trånga och mörka staden. Århundradet efter blev sommarhusen vanliga då nya färdsätt som ångbåt och järnvägen förenklade resan utanför stadens gränser. I början på 1900-talet var intresset för naturen stor och önskan att komma bort från staden en stund var ännu större. Industrialismen på 1800-talet gjorde städerna trånga då många sökte sig dit. Med överbefolkningen kom trångboddheten och även nedsmutsningen av storstäderna. De små fritidshusen växte fram och kallades då för sportstugor. Sportstugan skulle kunna användas året runt som en plats man kunde åka till på helgerna för att ägna sig åt friluftsliv, fiske eller annan aktivitet. Sportstugan saknade vanligtvis bekvämligheter, till skillnad från sommarstugan där man kunde bo hela sommaren utan besvär. Sportstugan lämpade sig därför endast som helgboende. Sommarstugorna var också dyrare medans sportstugorna var billigare och tillhörde medelklassen. En av två arkitekter som lanserade områdena med sportstugor, Gustav Odel, skrev år 1938 såhär om sportstugor: ”Man skall icke ha stadens alla bekvämligheter med parkettgolv och varmt och kallt vatten. Det är meningslöst. Man skall tvärtom ha det primitivt, fastän praktiskt, koppla av och leva naturligt så långt man kan. Det är det som är charmen. Då blir sportstugan just vad den är avsedd till att vara: En uppfostran för ungdomen att reda sig själv samt till nytta och rekreation, så att man med friska krafter kan sköta sitt krävande arbete i staden”. Sportstugorna i mitten av 1900-talet såg precis ut så som Gustav Odel skrev.

Standarden och kraven ökar

På 1940-talet och 1950-talet blev sommarstugorna större i takt med kraven på utökad bekvämlighet. Fler sovrum byggdes och stugorna blev nu välutrustade. Omvandling från fritidshus till året runt-bostäder ökade kraftigt vilket skapade problem för kommunerna vilket fick krav på sig att bygga bra vägar, utöka vatten och avlopp, sophämtning med mera. Samtidigt blev fritidshusen snabbt många fler och under vissa år på 1960-talet byggdes det så mycket som 30 000 nya fritidshus per år. Flera lagar och bestämmelser infördes för att begränsa byggandet, kommunerna hann inte med i utvecklingen, vilket är förståeligt med tanke på kraven på kommunerna. De senaste årtiondena fram tills idag har antalet nybyggda fritidshus minskat drastiskt. På drygt 30 år har cirka 10 000 nya fritidshus byggts och trenden har ändrats också. Från att vara tillfälliga boenden byggs nu allt oftare välutrustade och stora fritidshus som är förberedda att bli till permanent boende senare i livet, exempelvis vid pension.

Comments are closed.